2016-12-19. Naturskyddsföreningen i Blekinge – NIB. Direkt överlämnad till MMD i Växjö.

Till:

Växjö tingsrätt

Mark- och miljödomstolen Box 81 351 03 Växjö
Motpart: Naturskyddsföreningen i Blekinge -NIB.
c/o Åke Lindquist
Myrtenvägen 14
37 437 Karlshamn.
Mobil 0370  130 466
Sökande: Västblekinge Miljö AB
Mål 2361-06 Prövotidsfråga avseende utsläpp till vatten

Yrkanden

Naturskyddsföreningen i Blekinge – NIB yrkar att ansökan avslås. NIB yrkar också att domstolen förelägger sökande att inom 6 månader inkomma med nytt förslag på rening av avlopps- och lakvatten med bästa möjliga teknik enligt bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket MB.

Grunder

NIB inträder med stöd av sin talerätt i målet. NIB ansluter sig till Länsstyrelsens inställning, argumentering och yrkanden 2016-06-08 vad gäller att samråd inte hållits, att MKB inte uppfyller kraven enligt miljöbalken, att tillstånd enligt 7 kap. 28 § a inte kan lämnas, och att lakvattnet inte ska avledas till Mörrumsån eller annat flöde till havet och att ansökan ska avslås.
NIB utvecklar nedan sin inställning.
Allmänt om ansökan

NIB menar att det är orimligt att vi överhuvudtaget år 2016 – 2017 diskuterar utsläpp av förorenat vatten till recipient. Med tanke på Östersjöns tillstånd med avseende på miljögifter, dioxin för att nämna en, är ett absolut krav som ska ställas idag att vattnet ska vara så renat som det överhuvudtaget är tekniskt möjligt, detta utan rimlighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 § första stycket MB.
De förslag som lämnats av sökande och som diskuterats har alla haft presumtionen att en rimlighetsavvägning ska göras enligt denna paragraf. Detta är enligt NIB felaktigt. NIB menar att det är regeringen ytterst som ansvarar för att de krav som följer av EU-fördraget uppfylls. Därmed bör också sökande kunna få stöd av regeringen för att ekonomiskt klara av dessa krav. Det handlar ytterst om livsmiljöer inte bara av den i Miljöbalken  skyddade Mörrumsån, utan också Östersjön. Frågan har skjutits upp i många år och det är dags att myndigheter sätter ner foten och ställer de krav som behövs för att uppfylla målen om en hållbar utveckling.
Direktivskonform tolkning

Skyldigheten till direktivskonform tolkning av en nationell domstol följer av den EU-rättsliga lojalitetsprincipen. Nationell rätt ska tolkas mot bakgrund av allmän EU-rätt, EU-domstolens praxis, EU: s allmänna rättsprinciper samt de internationella avtal som EU har ingått. 2

För målet relevanta punkter är 5 kap. 2 § första stycket MB:
Punkt 1: ”Föroreningsnivåer eller störningsnivåer […] som inte får överskridas eller underskridas efter viss given tidpunkt …” (Gränsvärdesnormer, kemisk status enligt vattenförvaltningsförordningen).
Punkt 4: ”De krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.” (Ekologisk status)

Punkt 1 gäller utifrån texten och reglerna i Industriutsläppsdirektivet, vilka anger de rekvisit som ska finnas för att en MKN ska anses vara gränsvärdesnorm, dessa är:

  1. Krav på viss miljökvalitet,
  2. som ska vara uppfylld vid viss tidpunkt,
  3. för en given miljö eller del av den och
  4. enligt vad som sägs i unionslagstiftningen.

Med Weserdomen har MKN för vatten, som är en sammanvägd norm av kemisk och ekologisk status samt hydromorfologisk status, fått gränsvärdeskaraktär. Om en MKN i form av gränsvärdesnorm, ställer högre krav än vad som kan uppnås genom användning av bästa möjliga teknik ska ytterligare åtgärder anges i tillståndet enligt 2 kap. 7 § andra stycket MB.
Den så kallade ”stoppregeln” i 2 kap. 9 § kan också användas.
EU-direktiv med miljökvalitetskrav som leder till svenska MKN är, med avseende på syfte, bindande enligt Direktiv FEUF, artikel 288. NIB menar att, utgående från mål C 461-/13 och eftersom medlemsstaterna är förpliktade att faktiskt uppnå resultat som formulerats klart och otvetydigt, måste MKN för vatten idag anses vara av gränsvärdeskaraktär, och därför bedömas utifrån 5 kap. 2 § första stycket 1, och inte som förarbetena till proposition 2009/10:184 (s. 42 och s. 45 f.) anger, utifrån första stycket 4.

EU-domstolens avgörande i mål C 461-/13 innebär, enligt NIB att lagstiftarens uttalanden i prop. 2009/10:184 om hur MKN för vatten ska tillämpas måste ifrågasättas, men också ska åsidosättas av myndigheterna då tolkningsföreträdet enligt EU-fördraget ska baseras på en direktivskonform tolkning enligt lojalitetsprincipen. NIB anser att ordalydelsen under punkt 4; de krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (NIBs kursivering), medger att domstolen kan göra denna tolkning oavsett vad förarbeten anger. Synsättet har vidimerats av MÖD ibland annat målet om Värö bruk, M 8984-15, Svea hovrätt 2016-08-30.

Miljökvalitetsnormer

Sökande har i förevarande mål inte visat att normen klaras eller att ickeförsämringskravet är uppfyllt. Eftersom MKN för vatten ska tolkas som gränsvärdsnorm, och eftersom ett tillstånd till avledning av vatten till Mörrumsån kan innebära överträdelse av ickeförsämringskravet, yrkar NIB att ansökan avslås. Detta är också i enlighet med den allmänna försiktighetsprincipen.

Om domstolen kommer fram till att ett sådant avslag på något sätt skulle anses vara i strid med tidigare meddelade domar kring avfallsanläggningen, menar NIB att vägledande domar visat att rättskraften i tillståndsdomar kan brytas.
HD har i NJA 2013 s. 613 uttalat att ”En uppdelning av förfarandet får därför inte genomföras på ett sådant sätt eller ges sådana verkningar att det hindrar en fullständig prövning. Det betyder bl.a. att tolkningen och tillämpningen av reglerna om en särskild tillåtlighetsdom i 22 kap. 26 § MB måste anpassas till de krav som kan följa av unionsrätten… Däremot är förutsättningarna för att ge tillåtlighet desamma – en fullständig prövning måste göras för att kunna bedöma om verksamheten är tillåtlig… Sammantaget innebär detta att EU-rättens direkta effekt och företräde under vissa förhållanden kan påverka en tillåtlighetsdoms rättskraft.” 3

Den citerade texten handlade om rättskraften i en tillåtlighetsdom kan brytas för att ge EU-rätten, i det fallet Natura2000-regler, företräde på sådant sätt att dessa får genomslag. Svaret som ges är ja.

NIB menar att vi analogt ska se på förevarande mål, med den skillnaden att det i detta mål inte enbart handlar om Natura2000-regler utan också om ramvattendirektivet. Weserdomen ger stöd för att EU-domstolen anser att ramvattendirektivet är en gränsvärdesnorm med klara mätbara miljömål som ska nås inom tidsgräns. Det måste, anser NIB innebära, att skyldigheten inte är mindre att nå målen i ramvattendirektivet jämfört Natura2000-reglerna, utan möjligen tvärtom med tanke på de uttalanden som görs i Weserdomen.

NIB yrkar att domstolen av ovan skäl förelägger sökande att inkomma med ansökan om reningsanläggning med stöd av de krav som ställs i 2 kap. 7 § andra stycket MB, dvs. utan att rimlighetsavvägningen i första stycket används. NIB menar att sökande kan söka statliga medel från regeringen om en sådan reningsanläggning skulle bli ekonomiskt orimlig med normala kalkyler för företaget. Detta eftersom det ytterst är regeringen som ansvarar för att EU-rätten inte kränks. I detta fall ska målen och kraven i både Natura2000- och ramvattendirektivet, i det senare kopplat till ett ickeförsämringskrav, nås.
På uppdrag av styrelsen för Naturskyddsföreningen i Blekinge – NIB.

…………………………………………..
Åke Lindquist, Styrelseledamot

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *